tisdag 9 mars 2010

Gardell igen

Det är intressant att gång på gång se hur vi kan ställa oss olika inför samma verklighet, samma texter. Nu har andra avsnittet av Jonas Gardells söndagsskola just slutat, och jag kan inte låta bli att försöka gå i samtal med honom. Vem har egentligen motsagt honom i att stora delar av GT står för en primitiv form av Gudsdyrkan? Jag skulle vilja kontra hans tankar om offer med vad jag själv mediterat mig fram till. Myten om Adam och Eva lär oss att direktkontakten med Gud bröts därför att de hade ätit av kunskapens träd. Inte för att kunskap i sig var ond, utan för att de inte var mogna att hantera den ännu. Jag begrep inte varför jag var förbjuden att leka vid spisen när jag var liten - jag visste bara att det var förbjudet område. Frestelsen handlar alltså om att ge mig in på något jag (ännu) inte klarar av. Och när jag väl har gjort det säger Gud: Vill du klara dig på egen hand så var så god! Vad är så det första människan hittar på när hon befinner sig på egen hand? Jo, att söka blidka en Gud hon uppfattar som vred. Offerkulten ligger djupt i det mänskliga och jag är inte säker på att Gud egentligen ville ha det så från början. När Israel under Mose ledning är på väg in i Kaanans land finns där folk som offrar hej vilt, det sägs att t o m människooffer förekom. Och nu kommer min tanke om den israeliska offerkulten som är avsett att vara en samtalstrevare till Jonas Gardell: Mellan raderna hör jag Gud tänka ungefär följande: Eftersom du, människa, är så fantasilös att det enda sättet du kan komma på att kommunicera med mig är genom offer, så får jag väl sänka mig till din nivå och tala samma språk. Du får offra i ditt tempel, men då ska du följa de regleringar jag ger dig. Och absolut inga människooffer! Det gick som bekant inte så bra med avtalet mellan Gud och egendomsfolket. Till slut kommer Gud själv som människa i Jesus, och då gör han det enda möjliga för att bryta denna fantasilöshetens förbannelse: Han går in och offrar sig själv för att därmed för alltid ha gjort slut på blodiga offer för all framtid. Han gör precis som vi när vi ska kommunicera med barn - sänker sig till vår primitiva nivå för att vi ska förstå vad han vill ha sagt. Då blir fokuseringen på offerdöden för våra synder inte lika ensidig. Och naturligtvis motsäger det inte tilliten!
Dessa tankar är tillkomna efter mycken meditation över det som jag våndats under lika mycket som Jonas Gardell. Ack om vi kunde talas vid om saken!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar