tisdag 10 september 2013

Öppenhet och tolerans

Rubrikens två ord förekommer slagordsmässigt i samband med det stundande kyrkovalet. Tror det är av stor betydelse att titta bakom orden och dem som använder dem. ÖPPENHET som slagord låter ju jättebra. Särskilt när det påstås gälla ALLA. Men gör det det? Om kyrkan ska motverka kvinnoförtryck och homofobi, som ofta sägs, glömmer vi ofta att det handlar om personer som ska motverkas, och helst kastas ut. Efter att ha varit i Kyrkans tjänst under snart trettio år i flera olika församlingar och stift kan jag meddela att jag har vänner på båda sidor i de stora konflikter som dessa slagord ger uttryck för. Personliga vänner som jag VET varken är homofober eller kvinnoförtryckare. Men de uttrycker av samvetsskäl och efter teologiska resonemang tveksamhet angående vissa ordningar Kyrkan tagit. Alltså gäller öppenheten inte alla, och framför allt inte dem som går emot en tidsanda. Mitt eget problem är att jag teologiskt kommit fram till att ordningen med kvinnliga präster är självklar, och att åtminstone välsignelse av homosexuella par är helt i sin ordning. Men jag är djupt obekväm med att höra till maktens sida, eftersom så många tongivande debattörer vilar bara på makten utan att ta det teologiska jobbet. Men alla ni som stämplar ut seriösa människor som har ryggrad nog att nyttja sin demokratiska rättighet att anmäla en avvikande uppfattning gentemot majoriteten borde i sanningens namn skämmas. Och framför allt sluta upp att hyckla om en öppenhet som i verkligheten inte finns. TOLERANSEN är intressant eftersom man inte behöver vara kristen för att vara tolerant - det räcker med att vara humanist. Men Jesus säger faktiskt ingenstans att vi ska vara toleranta. Han säger att vi ska älska våra fiender, och det är en helt annan sak. Framför allt ställer det större krav på oss som Kristusefterföljare. Till att börja med: Sluta hyckla om hur öppna vi är och ta diskussionerna med dem som har invändningar mot våra egna uppfattningar. Nu har jag väl för alltid spräckt möjligheterna till de karriärvägar jag aldrig eftersträvat....

4 kommentarer:

  1. Jag gillar ditt rakryggade sätt att säga vad du tycker - och håller oftast med dig också.

    SvaraRadera
  2. Allan! Delar helt Din syn på förhållande kärlek - tolerans. När jag säger till min fru: "Jag älskar Dig" blir hon glad. När jag säger: "Jag tolererar Dig" blir hon kanske inte direkt lycklig.
    Kämpa på!

    SvaraRadera
  3. Tja - jag har t ex lärt mig at tolerera det faktum att jag måste dra ut en tand om några dagar. "Det är inte mycket kvar av den!" sa min tandläkare igår när jag trodde hon skulle påbörja en rotfyllning. Den sitter längst bak och är väl inte den viktigaste tanden. Men kärlek är som du säger något helt annat.

    SvaraRadera