Lögner och förfalskningar

Har just läst ut en fasansfull och bra bok. Det handlar om Umberto Ecos sista (ja - han har själv sagt att han som åttiettåring inte tror sig mäkta med något mera...) roman, "Begravningsplatsen i Prag". Som vanligt när det gäller Eco är boken en spränglärd berättelse och en riktig bladvändare. Vid läsningen av inledningen höll jag på att ramla ur stolen åtskilliga gånger - av vämjelse. En bitter gammal äventyrare och dokumentförfalskare sitter och skriver dagbok i slutet av 1800-talet och börjar med att frossa i alla fördomar om judar, fransmän och de flesta andra grupper som finns. Under läsningen går det upp för mig att alla dessa uppfattningar var helt gängse för hundra år sedan. Hitler och hans anhang hade kanske lyckats med det de gjorde också utan förnedringen av Tyskland i Versailles-freden och dolkstötslegenden - uppfattningen om en judisk konspriation var i allmänt svang. Jag tror inte att jag förstör någons läsupplevelse om jag avslöjar att det handlar om det vidriga falsariet "Sions vises protokoll". Den avslutande chocken kommer i epilogen där jag får veta att alla personer i historien utom huvudpersonen är högst verkliga och har sagt och skrivit precis de gräsligheter som presenteras i boken. För övrigt menar han ungefär att huvudpersonen är så fiktiv att han är verklig och fortfarande finns... Att kratta manegen för moraliskt korrumperade och skrupelfria demoner genom att förfalska dokument och hitta precis rätt kanaler för att de ska sippra ut och bli till allmänt omhuldade "sanningar" känns så vidrigt bekant. Behöver vi ett avstånd på drygt hundra år och en författare av Ecos kaliber för att se det tydliga mönstren? Det betyder i så fall att vår tids värsta vidskepelse - den att det är pengar och konsumtion som styr allt - kommer att avslöjas först när vi som är med om eländet sedan länge är döda och begravna. Först då kommer det att stå klart vem som har placerat ut de fördolda anspelningarna och lurat alla med den minsta makt att köpa mantrat: "Ekonomin styr allt". När blev ekonomerna makthavare istället för rådgivare? Och är den aggressiva ateismen en del i kampanjen för att förlöjliga de klara bud om omsorg om de fattiga som lyser klart från både Bibel- och Koransidor likaväl som från buddhistiska sutror? Eller hånandet av den s k "tokvänstern" på 70-talet? Visst var vi naiva på många sätt, men vi kunde identifiera en fiende som många av oss dessvärre föll till föga för när det blev nödvändigt att sörja för familj och hem. Känner mig plötsligt lite sorgsen....