Långfredag

Blir både förvånad ch förvirrad av en del företeelser i vår egen tid. Igår påpekade jag i all stillsamhet på facebook att jag själv väntar med att önska Glad påsk till efter påsknattsmässan eftersom vi ska igenom Kristi lidande först. En del verkar smått förnärmade - som om jag hade försökt förbjuda någon att önska glad påsk i förtid. När ska vi låta varandra säga hur vi själva vill ha det utan att känna oss kränkta och ifrågasatta mned en gång bara för att vi har en annan uppfattning? Samtidigt kommer jag inte förbi en del bevärande tankar. Nu är alla butiker öppna hela helgen. Påpekandet att en annan ordning rådde förr utlöser en betingad reflex av ilska över religiösa förbud och glömmer något helt annat: Respekten för de kristna helgerna bidrog till att folk slapp jobba och stressa ihjäl sig. Inte minst handelsanställda fick en och annan dag då de slapp att ta ut semester för att få hålla en storhelg med familjen. I slutändan betyder det också att det är bara de stora affärskedjorna som överlever - de har råd att hålla tillräckligt många anställda. Åtskilliga religiöst motiverade förbud har faktiskt sitt ursprung i omsorg om människors väl och ve... För det andra lever vi i en tid fixerad vid ytan, där allt som gör ont helst ska glömmas bort. Då är det alltså enklare att ställa till med dansbandsjippon och liknande på långfredag så vi slipper tänka på allt lidande som världen är full av. Det finns väl proffs som tar hand om sånt? Förlåt min ironi - men för mig är faktiskt långfredagen i väldigt hög grad en dag som handlar om solidaritet. Det är därför vi i Kyrkan är så noga med att minnas berättelsen om hur Jesus mördades - många utsätts i detta nu för samma behandling och behöver påminnas om att Jesus lider med dem. Här hemma delar jag just nu vardagsrum med ett par uttråkade barnbarn. Därför att vi håller TV:n avstängd idag och lyssnar på Bachs och Pendereckis passioner på grammofon och håller dagen stilla. Och äter fisk till middag. I övermorgon blir det påskdag och lammstek och massor av godis för den som vill. Men hur ska vi kunna glädjas på riktigt om vi inte också tar ut sorgen på riktigt? En del av oss har egen sorg att hantera en dag som denna, de som inte har det kan sörja Jesus och alla andra som lider oskyldigt....