Förväntat maktspråk

På ledarsidan i dagens SvD skriver Mauricio Rojas om Påven och påstår redan i rubriken att han är på villovägar. Vanligtvis brukar jag undvika att fördjupa mig i denna tidnings förutsägbara ledarsida eftersom jag inte har lust att bli på dåligt humör i onödan. Men eftersom jag tillhör påven Franciscus beundrare kunde jag inte låta bli att läsa. Som väntat från en marknadsfundamentalist som Rojas är kritiken mot påven inte nådig. Mot hans blödande hjärta för världens fattiga och åsidosatta kommer hela mantrat om den fria marknadsekonomins välsignelser och med siffror visar han hur fler har fått det bättre tack vare denna "fria" ekonomi. "Bara" en dryg miljard människor är fattiga på jorden idag (!). Enligt docenten Rojas skulle det utan marknadsekonomins välsignelser har varit mer än tre miljarder... Min fråga till docenten är enkel: Hur vet han det? Och om han mot förmodan skulle läsa dessa rader och få för sig att svara mig så undanber jag mig alla statistiska kurvor och diagram av den enkla anledningen att jag inte tror på dem. Med statistikens hjälp kan vi nämligen bevisa precis vad som helst genom att räkna in de parametrar som stöder vår egen tes. På så sätt blir det en parodi på allt vad vetenskap heter. Å andra sidan hade jag väntat på det här. Eftersom det är marknadsfundamentalisterna som sitter på de flesta maktpositioner i världen idag måste ju påven och vi som tycker som han räkna med motstånd. Det vore alltför populistiskt att beskylla dessa akademiskt skolade tänkare för att vilja få bort påven - men en sak tycks de inte ha klart för sig: De stöttar de mörka krafter som härjar i maffian och politiskt extremistiska miljöer som inte drar sig för att använda våld om det gagnar deras syften. De ger akademiskt bränsle åt alla dem som korsfäster Kristus om och om igen. Och de tycks inte förstå varför detta kriminella och hycklat politiska våld fortsätter att härja. Marknadsfundamentalismen göder våra mest primitiva instinkter som handlar om girighet, avund och maktbegär. Uttrycken skiftar, men det är precis samma fenomen som en gång såg till att korsfästa Jesus. I och för sig är inget annat att vänta eftersom världen är fallen i synd och vi är alla delaktiga. Utan undantag. Nu blir det extra viktigt att be för påven Franciscus och alla de goda krafter och människor som verkar tillsammans med honom. Vi är många, och vi kan göra skillnad. Vi kan lika gärna be för docenten Rojas och hans kolleger också - på villospår är vi alla.