Martyrdag

Satt i bänken och firade högmässan idag, på Annandag jul eftersom jag har ledigt. Är inte så lite stolt över det mina arbetskamrater gjorde - en mässa på temat martyrerna som ju denna dag handlar om. Vad jag förstår är det illa ställt på många håll i vår Kyrka med den saken. Som en eftergift till vårt övermätta välfärdssamhälle väljer man att ge julkonserter istället för att minnas alla dem som fått ge sina liv för den kristna tron. Hade det bara handlat om en historisk verklighet är det en sak, men kristna martyrer har följt Kyrkan genom hela historien - och i t ex Syrien och Egypten sker det i högsta grad samtidigt som dessa rader skrivs. Att kristna får plikta med sina liv för sin tro. Om inte annat borde alla kolleger som smiter undan gudstjänster i solidaritet med våra trossyskon skämmas. Dessutom är det väl på sin plats att vara lite politiskt inkorrekt genom att påpeka vad sant martyrium handlar om. De islamistiska extremister som hyllas som martyrer för att de sprängt sig själva i luften och dragit med sig en massa andra oskyldiga människor i sin död är inget annat än ett blodigt hån mot det sanna martyrskapet. De kristna martyrerna i Kyrkans barndom var beredda att själva vittna för sin tro med sitt blod om det var vad som krävdes av dem. "Martyri" betyder ursprungligen just vittnesbörd. De dog på de mest groteska sätt, men de skulle aldrig drömma om att dra med sig andra i sin död från detta liv - de gick att möta sin frälsare och stod alltid ensamma inför den världsliga kejsarmakten. Det de vanligtvis anklagades för var att de inte var tillräckligt religiösa! De beordrades hylla kejsaren som gud, och en vägran innebar dödsdom. Vår tids kejsare dödar inte bokstavligt med hjälp av korsfästelser och vilddjur. Men var och en som inte hyllar penningen som tillvarons högsta värde tigs, hånas och svälts ihjäl - metoderna är ofta så subtila att vi likt grodor riskerar att kokas till döds utan att märka det. Det blir allt viktigare att hylla våra martyrer i denna förvridna tid!