Levande ord?

I Hebréerbrevet står det att Guds ord är levande och verksamt, skarpare än ett tveeggat svärd osv. Har länge funderat över dessa ords relevans i många kristna sammanhang. Skulle till och med vilja vara lite provokativ och fråga: Tror vi verkligen på det påståendet? Många av oss skulle nog utan vidare eftertanke svara: Javisst! Mest för att vi förväntas tro på det som står i Bibeln. Men är det sant? Är inte den bistra sanningen, åtminstone när det gäller oss protestanter, att vi egentligen tror på det TRYCKTA ordet? Vi är duktiga på att dänga bibelord i huvudet på varandra så fort vi inte är överens och väcker med det strider som inte alls har med Guds levande ord att göra. Som i synd fallna människor har vi en förkärlek för vissa ställen i Bibeln som stämmer med våra egna uppfattningar om vad och hur vi tycker att allting borde vara. På en del håll vill man helt enkelt förneka traditionens betydelse eftersom den inte alltid finns fästad i tryckt skrift. Men traditionen är ju faktiskt en del av det levande Ordet - lämnad av Jesus till apostlarna och vidarelämnat av dem från generation till generation. Utan traditionen skulle vi inte ens ha haft en skriven Bibel. Egied van Broeckhoven skriver på ett ställe i "Vänskapens sakrament": "Den som inte vågar sig på kärleken eller Gud kastar sig över bokstaven." Och det är dessvärre sant, för sant. Ju djupare jag själv tränger in i Bibelordet, desto mer liv finner jag där. Liv som skakar om mina förutfattade meningar och tvärsäkra åsikter om vad orden på sidorna vill säga mig här, nu och i framtiden. Min första roman var en brottning med Uppenbarelseboken och publicerades för snart fem år sedan. Om jag skulle få för mig att gå in i den kampen en gång till är jag säker på att det skulle bli en helt annan bok. För livet och historien har gått vidare med nya erfarenheter och insikter. Det levande ordet kan drabba var och en som i bön och annat liv tar det på allvar för just vad det är: LEVANDE! Det tryckta står där för att hjälpa oss bortom sig själv till levande Gud. För även om Gud aldrig ändrar sig gör vi det, så länge vi lever. Och i mötet mellan tid och evighet sker under för var och en som är mottaglig.