Deportationsverket förnekar sig inte

Så har de slagit till igen - deportationsverket som med en förskönande omskrivning går under namnet Migrationsverket. Nu är det en flicka från Etiopien som fyllt arton och kom hit med sin pappa för sex år sedan. Och naturligtvis ska personalen på deportationsverket leka poliser och genom ett DNA-test bevisa att flickan inte är biologisk dotter till den man hon alltid trott vara sin far, som inte har någon som helst kontakt med den biologiska modern, kvar i Etiopien. Det lilla enkla faktum att den hon kallar sin pappa är den enda familj hon har en relation till struntar de högaktningsfullt i. Eftersom jag personligen är drabbad av dessa gangstrars göranden och låtanden tidigare kan jag inte påstå mig vara förvånad, men det hindrar inte min vrede. Advokaten har överklagat till Europadomstolen som ska ha svar till den 14/2 på frågan om hur svenska staten kan bete sig så omänskligt. Det är bara det att utvisningen enligt beslut ska verkställas den 8/2 - alltså kan alla handläggare och andra moraliskt efterblivna typer i deportationsverk och på UD klara sig undan med att inte veta vart hon tagit vägen. Utstuderad ondska med andra ord. Är det konstigt att många invandrare betraktar oss svenskar som rasister? De ansvariga tiger naturligtvis som muren. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att jag hade en övernaturlig förmåga - den att hemsöka dessa odjur i människohamn när de försöker sova om natten och hålla dem vakna dygnet runt. Med mardrömmar och ångestattacker, ständigt hörda skrik från alla dem som de med hänvisning till ett regelverk har förstört livet för. Jag vet att detta är hårda ord som inte kommer att tas på allvar av någon - men jag kan namnge individer på deportationsverket som är direkt ansvariga för min yngsta styvdotters död för några år sedan. Om någon kan lära mig hur man ser till att de får skaka galler eller på annat sätt ta ansvar för det jävelskap de ställer till med är jag idel öron.