Vad är viktigt i kristendomen?

Så har "Kristna värdepartiet" sett dagens ljus. Har tidigare meddelat min ståndpunkt i allmänhet - det är en oförskämdhet att ha med det kristna namnet i ett politiskt parti, oavsett vilken kant eller mittfåra inom politiken man seglar i. Det är exkluderande i sig och när det gäller det nu aktuella partiet frågan om en inskränkning av kristendomen till ett antal moralsatser som i vårt politiska klimat inte har en chans att göra sig gällande. Som till och med skryter med att inte vara politiskt korrekt. Med risk för att avfärdas som just politiskt korrekt skriver jag dessa rader med sorg i hjärtat. Om kristen tro skulle handla om att med lagens hjälp förbjuda aborter och homosexuella äktenskap samt ta i hårdare mot kriminaliteten har man inte alls fattat vad kristendomen handlar om. För den handlar i första hand om att följa Jesus i tro och kärlek, styrkt av hoppet som väcktes i och med korset och uppståndelsen. Som kristen kan man mycket väl engagera sig i partipolitiken - men då genom att ta sina kristna värderingar med sig in i det politiska parti där man vill verka. Att gå till storms mot vissa företeelser i samhället som inte är svartvita och okomplicerade som dess talesman i radionyheterna tycktes mena är inte kristendom - det är unken moralism i Jesu namn och därmed en svår synd. Det finns kristet aktiva i snart sagt varje politiskt parti i Sverige. Som försöker behandla den komplicerade abortfrågan på ett anständigt sätt, utan skrämselpropaganda och andra vidrigheter. Och det som sägs om homosexualitet i Bibeln är långt ifrån så entydigt som dessa människor vill göra gällande. Det som saknas helt hos dessa människor är omsorgen om nästan. Och jag är inte bara ledsen, utan också heligt vred - för genom att kalla sig kristna vill de framstå som de enda sanna kristna. Det lurar inte oss som kämpar i kyrkor och samfund, men många av dem som står utanför Kyrkan och dem som rent av är hennes fiender. För nu kan de än en gång säga: "Se där - sådana är de kristna!" Jag tror på Jesus och söker följa honom, Bibeln har jag levt av i hela mitt liv under bön och kamp i svåra frågor. Det nya partiet får mig att än en gång konstatera att med såna vänner som detta nya parti behöver jag inga ovänner. Jag frånkänner dem helt enkelt rätten att alls kalla sig kristna om de framhärdar. Eftersom jag egentligen inte besitter den auktoriteten får jag dock nöja mig med att ta striden med dem. Onödigt med tanke på allt vi inom Kyrkan egentligen behöver ägna oss åt.