Ekumenisk gudstjänst

Ledig söndag innebär att jag kunde fira ekumenisk gudstjänst i Sorunda kyrka idag. Om och om igen slås jag av att vi kristna i olika samfund har mer som förenar än som skiljer oss åt. De olika kyrkosamfunden är egentligen ärr i historiens väv efter strider i det förgångna. Resultat av det faktum att Jesus lämnade sin Kyrka i händerna på oss, ofullkomliga människor. Historien har givit oss olika sätt att möta det heliga, jag skulle vilja kalla det olika dialekter på samma språk. Naturligtvis är vi inte ense om allt - då skulle vi lika gärna kunna gått samman igen. Men poängen är att vi kan prata om olikheterna i ett öppet och tolerant klimat istället för att betrakta varandra som avfällingar och svikare av Kristus. Jag personligen saknade att få möta Kristus direkt i eukaristin idag - men jag fick be och lovsjunga tillsammans med andra som ändå delar min tro på mysteriet treenig Gud. Enda anledningen till att inga ekumeniska gudstjänster förekommer i min hemförsamling är enkel: Hos oss finns det inget annat samfund att bedriva ekumenik med. Är övertygad om att det finns folk i bygden som talar andra kristna dialekter än jag själv och som kanske behöver resa långt för att finna en gudstjänstgemenskap där de känner sig hemma. Sedan - när jag kom hem och gick in på min facebooksida - fick jag se en bild av hur en skotsk, kvinnlig metodistpastor korstecknar en katolsk kardinal i pannan med välsignat vatten i en ekumenisk gudstjänst någonstans i Storbritannien. Det är sådana små enkla tecken som ger hopp i en tid där vi allt för mycket matas med verklighetens mörka sida av konflikter och våld i Guds namn. Det betyder kraft att kämpa vidare - trots att jag gick miste om eukaristins mysterium just idag.