Tårar

Jag grät en skvätt när jag hörde nyheterna i morse. Och det tror jag mig inte vara ensam om. Jag träffade aldrig Nelson Mandela personligen - men för mig, liksom för ånga andra, känns det som om en kär gammal vän har gått bort. Det här ska inte bli ett långt inlägg eftersom så många andra redan har skrivit och sagt det mesta - varför upprepa? Vill bara påminna om ett citat av honom som i hög grad sammanfattar hela hans gärning. Med reservation för den exakta ordalydelsen: "När jag såg grinden mot friheten öppna sig efter alla fängelseåren insåg jag att om jag inte lämnade hatet och bitterheten efter mig innanför grindarna skulle jag fortsätta sitta i fängelse." Vill vi alla lära oss detta i alla de sammanhang vi finns i? Förmår alla vi som delar Mandelas kristna tro be för att hatet och bitterheten ska utrotas ur våra egna och andras hjärtan? Vill vi inse att det är där all försoning börjar, och utan den leder ingen politik, inga ekonomiska satsningar - ingenting - till en positiv förändring av den värld som suckar och våndas? Vila i frid, Nelson Mandela!