Bildning och utbildning

SvD:s kulturchef, Daniel Sandström skriver en viktig inledning till kulturdelen i tidningen idag, söndag! I svallvågorna efter Pisa-debatten påpekar han den grundläggande bristen på bildning i Sverige. Något politiken under lång tid har bäddat för genom att tänka utbildning som vore den industriell produktion. Och då har naturligtvis humaniora fått sitta emellan eftersom den typen av kunskap inte är mätbar i sådana sammanhang. Den är helt enkelt inte nyttig eftersom den inte ger någon direkt mätbar avkastning. Våra dagars politiker kan vi helt och hållet lämna därhän eftersom de inte tycks kunna lämna sandlådan utan bara skyller på varandra. Det här är en utveckling som pågått i decennier, och att vända skutan kommer att ta tid. Men först måste viljan att göra det infinna sig, och den ser jag ingenstans på ansvarigt håll. Att läsa böcker, lyssna på musik, gå på teater eller bio och konstutställningar har degraderats till att bli en nöjesindustri med synbara resultat. Medan att syssla med datorer och liknande har upphöjts till den viktigaste kunskap som finns i ett "modernt" samhälle. Jag behöver inte orda så mycket om detta - läs Sandströms artikel! En anledning till att jag har svårt att känna mig hemma i min egen tid är just detta. Jag har mäktat med att lära mig tillräckligt om datorer för att kunna blogga, skriva texter och använda e-post. Men jag har inte förmått lära mig att redigera dessa blogginlägg så att de blir mer läsvänliga eller att länka den artikel jag nu hänvisar till. Det gör mig väl till en dinosaurie i detta tidevarv. Men jag har läst hela "Divina Comedia" av Dante, jag arbetar i Eyvind Johnson-sällskapet för att denne viktige författare ska finnas tillgänglig istället för att förvisas till magasinen i våra bibliotek och så vidare. Min fråga till industrialisterna inom vårt utbildningssystem är om det betyder att jag är dum i huvudet?