söndag 17 november 2013
Kärt återseende
Jag har återfunnit en kär gammal vän. Visserligen i bokform, men ändå. Fick boken i fråga av en nära vän när jag läste teologi i Lund och minns hur mycket den betydde för mig då. Nu förundras jag över att inte ha återvänt till den tidigare. Titeln är "Vänskapens sakrament" och författaren heter Egied van Broeckhoven, jesuit och arbetarpräst som omkom vid en arbetsplatsolycka på 60-talet. Boken består av postumt utgivna anteckningar med en läsvärd inledning. Den har varit slutsåld i åratal men lär komma i nytryck snart, med ny inledning. Anteckningarna är oftast mycket kortfattade, men det räcker att läsa en i taget för att sedan lägga boken åt sidan och meditera. Länge.
Vill gärna ge ett citat, en av de längre anteckningarna: "Jag såg att apostolatets stora problem är att övervinna det mycket stora motstånd som utgörs av slutenhet och människofruktan. På två sätt sluter man sig inom sin lilla vänkrets. Man går inte utanför den och man går inte heller längre in i den vänskap som redan finns; man står för trygg i det man har. Mystikern, vagabonden, utforskaren av livet i Gud måste tränga längre in för att finna Gud i allt och alla. Slutenheten är på väg mot det djävulska; på den andra vägen finns den fulla kärlekens liv i trinitarisk öppenhet."
Detta är alltså skrivet av en präst som fann sin kallelse i att arbeta på fabrik, odlande vänskap med dem han mötte i en miljö långt utanför Kyrkans skyddande murar. Hur hade de tvärsäkra trosformuleringarna fungerat där? Vad för slags vittnesbörd om sin tro behövde han avge annat än att söka Gud genom vanlig vänskap med andra människor? Naturligtvis är han djupt inspirerad av Ignatius av Loyolas tänkande eftersom han är jesuit. Men det han gör är ju att tillämpa Ignatius principer i en helt annan tid och en helt ny värld. Hur många av alla kombattanter i dagens kyrkliga och politiska debatter kommer ihåg vänskapens betydelse? Och de krav på respekt, integritet och ödmjukhet som det vänskapliga förhållningssättet kräver om vi ska nå dit där Gud vill ha oss?
Jag har inga svar - jag bara frågar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så underbart! Vi har alltså ytterligare en gemensam vän!
SvaraRaderaRoligt att läsa - från säker källa har jag fått höra att den nya utgåva som är på väg har en helt ny inledning och ett utökat urval av anteckningar.
SvaraRadera