De moraliskt efterblivna

För var och en som velat se har riskkapitalisterna för länge sedan visat sitt rätta ansikte. Men i morgonens radionyheter uttalade de själva vad de går för - och den som inte skönjer detta rätta ansikte nu är antingen blind eller väljer att vara det. Ett löfte om minst tioårigt engagemang i vård- och skolföretag är "inte intressant" och det kommer de aldrig att gå med på. Är någon förvånad? Möjligen en och annan i vår regering... Så finns det svart på vitt: Att gå in i ett ägande handlar för dessa människor bara om en enda sak - att tjäna massor av pengar. I den absurda karusell som vår tids ekonomi har blivit innebär det att spekulera i stora lån i förhoppningen att de ska förränta sig och bli till stora vinster. Ingenting om att brinna för utbildning eller omsorg om de gamla och sjuka. Gamla tiders kapitalister hade i alla fall den goda smaken att skapa något med sina investeringar - inte minst mängder av industriell produktion av varor som kom människor och samhälle till godo. Men det är längesedan. Ännu längre tillbaka var pengarnas uppgift att underlätta handel, så att vi slapp idka byteshandel. I den tid som är vår och som jag känner mig oerhört främmande i har pengar blivit ett självändamål. Förr fanns det någon form av moraliskt imperativ för dem som ville tjäna pengar - de måste producera något att sälja för att överleva. Men dagens riskkapitalister är inget annat än moraliskt efterblivna girigbukar som snart tycks vara redo att bokstavligt talat gå över lik för vinstens skull. Ungefär som den italienska maffian eller de gamla diktatorerna i det vi kallade tredje världen. Skillnaden mellan dessa som avsagt sig sin mänsklighet och dagens riskkapitalister finner jag försumbar. För den som vill hålla någon form av moralisk standard vid liv finns inget försvar och ingen ursäkt för deras beteende. Det de behöver är en rejäl omvändelse, sedan en botgöring. Men kommer det att hända med tanke på deras moraliska efterblivenhet?