torsdag 31 januari 2013

En komplicerad verklighet

Så skönt att nyheten om de förstörda kulturskatterna i Timbuktu visade sig vara starkt överdrivna. Precis som invånarna i Qumran-klostret för nästan 2000 år sedan gjorde inför ett väntat romerskt angrepp har personalen gömt undan mängder av manuskript på hemliga ställen. Men islamisternas fanatiska förstörelselusta visar på en komplikation som är mycket mer vanlig än media i allmänhet förmår (eller vill?) upplysa oss om. För i Mali är det muslimer som slåss mot muslimer. Islamisterna är sunniwahabiter ooch för dem är islam lika med en uppsättning regler och lagar som alla utan undantag ska följa - människor får varken tänka eller ifrågasätta. Det som har gjort Timbuktu till ett kulturarv är att det under medeltiden var ett lärdomscentrum, präglat av sufisk islam. Alltså den mystika riktningen inom religionen. Och precis som många kristna mystiker har blivit förföljda av "sina egna" under olika historiska epoker gäller detta i ännu högre grad sufierna. Mystiker är farliga eftersom centrum i deras tro är hjärtat, kärleken till Gud uttryckt i poesi, konst, musik och dans. För förföljarna handlar det om ren lära, moral och omutliga lagar för att inte tala om strävan att klättra i makthierarkier. En annan sida av mystiken som uppfattas som farlig är en upplevelse jag själv gjort: När man kommer tillräckligt långt in i hjärtats bön märker man hur gränserna mellan religionerna tappar i betydelse. Det betyder inte att jag skulle överge Kristus som trons centrum - men i hans kärleks efterföljd kan jag ta in och förstå hur både Muhammeds och Buddhas efterföljare tänker när de låter den gudomliga kärleken styra. En fantastisk grund för givande dialog. Men för dem som sitter på makten - både religiöst och politiskt - är "Vi-och-dem-stämpeln" helt avgörande för att platsen vid maktens köttgrytor ska kunna behållas. När ska fler upptäcka att vägen till Gud inte går via en offentligt upprätthållen moral som innebär groteska straffsanktioner på många håll? Nej - vägen till Gud går via bön, meditation och hjärtats längtan efter kärleken som övervinner allt. För då kommer moralen inifrån och av sig själv.

2 kommentarer:

  1. Är det sant att de lyckades gömma undan?! Vad lättad jag blir. Konstigt att man blir mer upprörd ibland över materiella saker som förstörs än att människor far illa.
    Men kulturskatter har ett stort värde för befolkningen. Mycket förstörs tex i Syrien just nu och det gör ont i själen på det syriska folket, det vet jag (de var så stolta över sina kulturskatter).

    SvaraRadera
  2. Ja - Syrien orkar jag knappt tänka på eftersom det gör så ont. Och min smärta är völ ingenting mot din.... Men nyheterna från Timbuktu hörde jag samma dag jag skrev mitt inlägg. De som gömt undan sa också att de inte tänker avslöja några gömställen förrän situationen kan betraktas som stabilt säker. 5-10% lär dock ha blivit förstört ändå. Plus en mängd oersättliga byggnader. Och det är skillnad på materiellt och materiellt - den andliga odlingens skatter i form av dokument och hus är ju oumbärlig för att människan ska veta vem hon är. Om militära anläggningar, moderna konsumtionsvaror, bilar och datorer går upp i rök rör mig inte i ryggen såvida inte människor har strukit med samtidigt.....

    SvaraRadera