Palestrina!

Varje gång jag sätter på en platta med Palestrinas musik frågar jag mig om det finns något vackrare. Och varje gång jag lyssnar till Bach frågar jag mig om det finns något häftigare. Så drar jag mig till minnes det jag läste i en bok om den nutida tonsättaren Arvo Pärt för några år sedan, han säger: Musiken finns där hela tiden, det enda som behövs är någon som lyssnar och skriver ned den. Och hans musik är för övrigt bland det finaste man kan höra... Är så glad att jag vuxit ifrån allt det där med ett fåtal favoriter som med automatik utesluter alla andra från ens hemgjorda parnass. I torsdags fick jag njuta av Mozarts musik vid en församlingslunch och mindes lite skamset mina tonår. Då var jag en hängiven Wagnerian och, tyckte jag då, Wagner var den ende som alls kunde komponera en opera värd namnet, tätt följd av Richard Strauss. Kunde t o m påstå att Verdi och Mozart vid en jämförelse stod för lättviktigt trams. Visst hade jag fel - men poängen ligger inte där. Jag älskar fortfarande Wagners och Strauss musik, men kan också njuta av mycket annat. De som känner mig vet ju att jag samtidigt är närmast nörd när det gäller den brittiska rock-gruppen Jethro Tull. Och visst är jag ett hängivet fan - men det betyder inte att allt annat är dåligt. När folk frågar mig om favoritlåtar eller älsklingsstycken har jag upptäckt att det bara finns ett svar: Det beror av vilket humör jag är på. Så välsignat då att det finns så oerhört mycket olika musikstilar att lyssna till och låts sig inspireras av. Och detta hindrar mig inte från att av och till konstatera att vissa typer av musik inte faller mig i smaken, men det betyder inte att jag har ifrågasatt kvaliteten eller kunskapen hos dem som komponerat eller framfört den. Undantaget från den regeln är för mig melodifestivalen som nu med trailers börjar förorena SvT. Jag tycker fortfarande att detta upptrissade, genomkommersiella spektakel är ett hån mot alla seriöst arbetande musiker. Att en hel del duktiga artister är med spelar ingen roll. Väl medveten om att jag nu låter gnällig tänker jag sluta för denna gång - men jag skriver om melodifestivalen för enda gången av ett skäl: Eftersom jag vägrar kasta bort tid med att titta på det kommer jag för flera veckor framåt att hamna utanför en massa diskussioner som fyller fikaraster, kvällspress och sociala medier. Det gör mig inget - ibland är det bara skönt att inte ha något att säga....