Riktiga män?

Gårdagens ilskeutbrott har pyst ut till ingenting då den bloggare jag kritiserat sökt förklara sig. Fortfarande råddigt och oklart, men den debatten får nu vara för min del. Skulle ändå vilja hålla fast vid skillnader mellan kristendom och islam ett tag. Vid upprepade tillfällen har muslimer av olika riktningar "förklarat" tvånget för muslimska kvinnor att täcka sig helt och hållet i följande banor: Eftersom mannen är skapad som han är blir han automatiskt kåt så fort han ser en blottad kvinnlig ankel. Därför är burka, niquab, shador eller vad det nu heter i de olika länderna att betrakta som ett skydd för kvinnan. Fattar inte dessa s k män vilken ynklig figur de gör med sådana uttalanden? I kristet språkbruk är sådant inget annat än den obotfärdiges förhinder eller kort och gott hyckleri. För det första betraktar de kvinnan som ett stycke kött (det finns faktiskt citat från imamer som utan att skämmas gör just sådana jämförelser)avsett att väcka mannens lust. Men om det nu skulle vara så att ALLA vi män skulle vara skapade till horbockar missar de som hävdar det ändå en för mig som kristen viktig poäng: Vi får alla impulser till både det ena och det andra som enligt både tro och vedertagen sekulär moral är fel, förkastligt och helt enkelt ONT. Andlig träning handlar i hög grad om att bekämpa dessa impulser och söka slita upp dem med rötterna. Och det är ofta en livsläng kamp för oss alla eftersom vi är fallna i synd. Även sekulära människor ägnar sig åt denna moraliska träning, fast med annan motivation. I fallet sexualitet är resultatet ofta detsamma - respekt för andra människors integritet, oavsett kön. Då blir min fråga: Ägnar sig inte muslimska män åt andlig träning? Med risk för att klassas som islamofob hävdar jag att de i detta fall (åsynen av en kvinna) är lata, fega, efterblivna och så pass ynkliga att de inte förtjänar att kallas riktiga män. Deras blick på kvinnan är precis densamma som den västerländske pornografens som i praktiken berövar kvinnan hennes fulla människovärde.