PK-träsket

Är tystnaden från Uppsala ifråga om ISIS framfart i själva verket ett symptom på ett gammalt problem i Sverige? Det som idag kallas att vara PK - politiskt korrekt - har sina rötter i en konsensuskultur av ganska hög ålder. Där tolerans har blivit lika med en ängslig vägran att ta ställning så fort det bränns och man riskerar att "kränka någon". Alltsedan Hedenius filosoferade sig fram till att religiösa utsagor är meningslösa eftersom de inte går att vare sig verifiera eller falsifiera har alla tankar om tro förvisats till den privata sfären och förklarats vara icke-frågor i det offentliga rummet. Åtminstone är det vad Förbundet humanisterna kräver ska utföras fullt ut genom att t ex förklara radio- och TV-gudstjänster som propaganda för privata trosuppfattningar. Vad de maktägande företrädarna i vårt samhälle för denna felaktiga uppfattning inte vill vidgå att vårt lilla hörn av världen är tämligen ensamt om att tänka så. Det ger t ex som resultat att åtskilliga asylsökande skickas tillbaka till en säker död eftersom förföljelse pga trosuppfattning inte har någon betydelse för majoriteten av de handläggare som på deportationsverket har att hantera traumatiserade människor i mängder. Om detta inlägg tycks råddigt är det bara en avspegling av den komplexa och skrämmande verklighet världen av idag visar upp. Ty mitt i splittringen hänger allt samman - och i Sverige tycks tongivande personer fortfarande lida av den hybris som säger att vi svenskar är kallade att lära resten av världen hur de egentligen borde tänka. Ynkligt är ordet.