Nu svär jag nog i kyrkan...

Har just läst Dag Sandahls senaste bok - "Inget för någon". Och visst kommer somliga av mina vänner tycka att jag svär i kyrkan när jag menar att det är en bra bok. Dag hör till dem som enligt många tongivande debattörer och makthavare inte borde finnas där han är - stadigt rotad i den svenska Kyrka där han blivit både döpt, konfirmerad och prästvigd. Jag håller inte med om alla slutsatser i boken och delar inte alla ståndpunkter. Men vem kan med bevarad intellektuell heder frånkänna Dag hans analytisk förmåga och en närmast självförtärande kärlek till den Kyrka han tjänat under ett långt prästliv? Jag har själv under några år arbetat tillsammans med honom och har därför en god dos erfarenhet av hans kvaliteter. De kvaliteter som så många inte ser bara för att han hör till de utdefinierade. Dessutom har han blivit slagpåse för att han är dum nog att sticka ut hakan med sina obekväma slutsatser. Som i sin tur är dragna ur ett envetet forskande och bedjande. Var slutar ett likriktat samhälle där man slutar lyssna till dem som vägrar passa in i mallarna? Dessvärre i en allt förödande idioti. Och även om jag som sagt inte delar alla slutsatser i boken är den en utmaning till mycket - bland annat till att jobba hårdare som församlingspräst med just det som Dag lyckats bättre med än många av oss: Att bygga församlingsliv. Såja. Nu har jag svurit färdigt och räknar kallt med att få på pälsen från vissa håll. Det ändrar inte faktum: "Inget för någon" är en utmaning för alla som menar allvar med att vilja samtala sig fram.