Dags att lära sig ett nytt ord

Efter att ha plöjt igenom de tidningar som samlat sig på hög under en resa insåg jag idag att det är dags att lägga ett nytt ord på minnet: "Prekariatet" - en ny klass i samhället. Ordet bygger på det faktum att denna stora och heterogena grupp av människor hamnar i en extra prekär situation i tider av kris. Just ordet kris är intressant eftersom det alltid används av politiker som ursäkt för att inte göra något åt en rådande situation. Då behöver vi påminna oss om det grekiska ursprunget - "krisis" betyder inget annat än vändpunkt, ett kritiskt läge som är snabbt övergående, men avgörande för det framtida skeendet. Det ord som i Nya testamentet ligger bakom "yttersta domen" är just "krisis" vilket faktiskt ger helt andra associationer än vad århundradens domedagspredikanter velat få oss att tro. Men nu var det prekariatet. I den gruppen ingår ungdomar, arbetslösa, invandrare och projektanställda och deras prekära situation är att de inte har det trygghetsnät som t ex en yrkesutbildning och fast anställning innebär. Populistiska rörelser (läs bl a SD) vinner mycket av sina röster och sympatier på att spela ut dessa grupper mot varandra eftersom populismens generella livsluft är att dela in tillvaron i "vi" och "dem". Men dessa grupper har alltså det gemensamt att de kan räknas till prekariatet. Det som gör deras situation ännu mer prekär är att de knappast kan känna stolthet över att vara ställda utanför och inte räknas med av någon, trots att de uppenbarligen blir fler och fler. När arbetarklassen på allvar fick luft under vingarna för styvt hundra år sedan bars de av en rättmätig stolthet över att vara arbetare, och det ledde till bygget av det svenska samhälle som nu monteras ned i stigande tempo. Om alla dessa grupper som hör hemma i prekariatet förmådde samla sig till en politisk rörelse skulle mycket kunna förändras, och det ganska snabbt. Men en grupp som fråntagits också sin stolthet blir lättare rov för populisternas förvridna verklighetsupfattning, och det är inte konstigt även om det är förfärligt. Artikeln jag hämtat dessa lärdomar ur är skriven av Sofia Näsström och publicerades i SvD under strecket den 19 juni. Författaren beskriver situationen som ett allvarligt hot mot demokratin, och så är det nog. Vi medelklassare som har fast anställning sover gärna vidare i vår trygghetssömn. Det är inte utan att jag skäms - för det här är banne mig allvar!