Obekväm

I det debattklimat inom svensk kristenhet som den ateistiska megafonen DN nu har uppmärksammat känner jag mig högst obekväm. Inte för de hårda orden i sig - att ta heder och ära av varann tycks höra till vår fallna natur, och varför skulle vi kristna i det avseendet förväntas vara bättre än andra? Visserligen önskar jag att det vore så, men det är en helt annan sak. Kanske jag blivit helt avtrubbad med tiden, så att jag slutat reagera på alla dessa hårda ord och tillmälen som far kring i luften som kryssningsmissiler. Sorgligt. Min känsla av att vara obekväm grundar sig i det enkla faktum att jag tillhör en majoritet där de flesta av mina åsiktsfränder inte tycks ta jobbet att intellektuellt och känslomässigt reda ut varför de tycker som de gör. Det faktum att majoriteten har makten just i kraft av att vara flest och ha mest stöd i opinionen tycks räcka. Då är det fritt fram att kasta glåpord på alla som avviker, ägna sig åt guilt-by-association gentemot dem som befinner sig i minoritet och läsa det de skriver på samma sätt som fan läser Bibeln. Jag finner det djupt ovärdigt. Inte bara för att vänner till mig drabbas av detta sattyg, utan för att makten aldrig har varit en garant för att man faktiskt har rätt i sak. Är jag nu värd misstänksamhet bara för att jag berättat en obehaglig sanning? Jag har vänner på "fel" sida i en del av de inomkyrkliga debatterna! Människor jag respekterar och värdesätter trots att jag och de inte är överens i alla frågor. Vänner som jag skrattat och gråtit ihop med, grälat och varit överens med. Levande, intellektuella, kärleksfulla människor som stämplas som kvinnohatare och homofober av mediastarka, resursstinna röster som aldrig tycks ha bekymrat sig om att de kanske kan ha fel utan brister så mycket i ödmjukhet att de är övertygade om sin egen förträfflighet i kraft av inget annat än sin mediala makt. Om det går till så i DN är en sak - det är visserligen omoraliskt, men föga förvånande. Men inom Kyrka och prästerskap? Väl medveten om att jag med dessa ord riskerar att göra mig omöjlig i många sammanhang tycker jag det är så hög tid att sätta ner foten att jag tar risken. Och förväntar mig seriösa svar.