onsdag 24 april 2013
Obekväm igen...
Å ena sidan beskylls Kyrkan för att inte stå för någonting, för att sälja ut sitt budskap och följa med strömmen. Från andra sidan betraktas hon som något gammalmodigt, kvinnofientligt och allt möjligt annat som är politiskt inkorrekt. När vi dock står upp för något - då passar inte det heller. Vill nämna ett litet exempel ur min egen erfarenhet. Av en blivande brud blev jag tillfrågad om min syn på brudöverlämning och svarade ärligt: Jag tycker inte om det eftersom det rituellt betyder att kvinnan låter sig lämnas från en ägare till nästa. Det är vad det rituella språket säger, oavsett vad man sedan själv väljer att tyda in för betydelse i det. Och jag far illa av det eftersom jag inte tycker om att medverka till kvinnokränkning i någon form. Men jag bråkar inte - vill brudparet ha det så är det deras sak. Nu har jag fått veta att jag inte är önskvärd som präst vid bröllopet i fråga för att jag vänligt och ärligt talade om var jag står. Så har också jag fått mig en släng av sleven - bara för att jag har en avvikande uppfattning blir tydligen hela jag fel. Det gör mig inget, är inte mitt problem. Men jag fick en aning om hur en del vänner jag hänvisade till i gårdagens blogginlägg har det. Och då handlar det ändå i mitt fall om en ganska liten sak.... Vart är vi på väg egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller helt med och tar också risken att brudpar backar ur. Men häromsistens fick jag en ny syn på detta med brudöverlämning. Rätt eller fel - av gör själv! Bruden ville nämligen att även tärnan skulle gå in före klockringningen, så organisten hade lovat att spela en extra inmarsch för detta ändamål [Sic]. Sedan gick bruden (med sin pappa)! Det intryck jag fick var: Allt ljus på mig! Så även om traditionen från början är kvinnokränkande, fylls den med andra inslag. Mannen står där framme med sin best man och är mera del av inredningen. Min grundtes är att allting som kränker kvinnor samtidigt kränker män. (Och vice vers!)Kampen den går vidare!
SvaraRaderaFör övrigt ber jag om ursäkt för mina sär skrivningar. Lever nu åter i en engelsk språkig miljö och in ser att jag på verkas. :-)
SvaraRaderaOm detta finns mycket att säga. T ex att jag i sommar ska ha ett bröllop med en svenska och en mexikan. Där är traditionen att bruden leds in av sin far och brudgummen av sin mamma. Det tyckte jag var sympatiskt på något sätt....
SvaraRadera