Kollektiv hysteri

Hysteri innebär att alla vanligen fungerande sätt att hantera verkligheten under den tid hysterin varar sätts ur funktion. Minns hur jag under en fjällresa som barn nästan förfrös fötterna en natt. När de började tina upp var smärtan så outhärdlig att jag blev hysterisk. En av ledarna fann ingen annan råd än att ge mig en kraftig örfil för att "väcka" mig ur mitt inlåsta sätt att bete mig. Nu är hela medielandskapet fånget i en kollektiv hysteri angående valet som stundar på söndag. Ivrigt påhejade av journalister som trivs bäst på ytan kastar alla skit på alla och debatterna har blivit så många att åtskilliga - jag skulle tro de flesta - tröttnar på allt vad politik heter. I ett annat sammanhang har jag sagt att jag bestämde mig innan valrörelsen började för att slippa bry mig om den. Samtidigt är det svårt att undvika. Nu sitter jag med en önskan om att någon fanns som kunde utdela den där väckande, kollektiva örfilen till både politiker och journalister. Politik är alltför allvarligt för att göra ovärdig cirkus av. Framför allt tar det tid eftersom det riksdagen har som uppgift är att stifta lagar. Men media tycks bara ha tid att tänka på tittarsiffror och annonsintäkter vilket gör att ytligheterna firar sina största triumfer under dagar som dessa. Det fanns en tid när jag alltid följde slutdebatten i SvT, den som enligt traditionen ska sändas ikväll. Men det vill jag inte utsätta mig för längre. Jag går och röstar på söndag och följer valvakan på kvällen i förhoppningen att den kollektiva hysterin i och med detta ska självdö. Dessvärre är jag rädd att min förhoppning är ganska fåfäng....