Bedrövad

Hamnade i ett meningslöst gräl på facebook med någon jag inte alls vet vem det är, och känner bara tomhet och bedrövelse över min egen dumhet. Efterhand förstod jag mig ha brakat ihop med en konvertit som tydligt drabbats av en för vissa konvertiter svår sjuka: Att ha hittat hem innebär att allt man lämnat är fel och ont och satans anhang. Tack och lov finns det även sansade människor som vill lämna ett kristet samfund för ett annat av åtskilliga skäl. Människor som i sina böner visar omsorg också om det sammanhang där de av någon anledning inte känner sig hemma längre. Men min bedrövelse går djupare än så. För min egen del ligger åtskilligt av studier och bön bakom varje ställningstagande jag intar, och det har INGENTING med politisk korrekthet att göra. Jag känner mig rent av illa till mods av att tillhöra majoriteten i vissa teologiska stridsfrågor inom mitt eget samfund just för att de inte behandlas som teologiska frågor, utan som maktfrågor. Jag har nära vänner som inte delar mina uppfattningar som nu blir utdefinierade, hånade och stundtals ärekränkta för att de talar om vad de tycker. Orkar till exempel inte läsa någonting från Seglora smedja - det räcker med en del citat därifrån för att gör mig än mer bedrövad över det usla samtalsklimat som nu råder inom Kyrkan. Alla påståenden om högt i tak till trots är det faktiskt inte sant att så är fallet. Snacket om att vara inkluderande skorrar genomfalskt eftersom detta inkluderande lever av att exkludera alla som tillvitas att vara exkluderande bara för att de är tveksamma till vissa reformer och ordningar som pressats igenom politiskt utan att ett tillräckligt grundligt teologiskt studium har fått ge de enda argument som borde räknas och tas på allvar när en kristen Kyrka vill ändra på gamla ordningar. Själv har jag inga som helst anspråk på att göra kyrklig karriär, utan är fullt nöjd med den tjänst jag har. Hade jag däremot haft några maktambitioner hade jag inte kunnat skriva dessa rader eftersom jag då direkt hade utdefinierat mig själv. Nu har jag väl gjort det i alla fall, och det är i så fall på tiden. Det är nämligen många av mina vänner som drabbas av bannstrålen från ett hycklande kyrkligt etablissemang som inte ens har vett att sätta "Uppdrag Granskning" på plats för sitt groteska sätt att missbruka prästers tystnadsplikt. Resultatet kan dessvärre bli fler som inte bara konverterar, utan som dessutom drabbas av den konvertitsjuka jag inledningsvis nämnde. Och röstläget höjs på bägge sidor som om Johannes 17:e kapitel vore struket ur Bibeln. Är det konstigt att människor vägrar tro?