Som om pengar verkligen styr

När EU budgetförhandlar tror de sig kunna lösa ungdomsarbetslösheten genom att satsa ett visst antal miljarder euro och bråkar naturligtvis om summans storlek. När ekonomioraklen anar en vändning i konjunkturen här hemma ligger ansvaret på oss alla att "konsumera mer". Om detta kan inget annat sägas än att den moraliserande vansinnesspiralen fortsätter - och det värsta är att denna vidskepelse tycks ha ett fast grepp om åtskilliga journalister. När hjälpte en massa inpumpade pengar ungdomar att få jobb, på riktigt? När jag själv var ung och inte visste riktigt vad jag skulle hitta på gick jag ner till Lidingöbanan och frågade om det fanns ett ledigt jobb som konduktör. Två veckor senare hade jag genomgått en åtta dagar lång kurs och kunde börja jobba. Detta var på 70-talet och det fanns enkla jobb för den som ville ha. Nu går det inte många konduktörer i lokaltrafiken längre - de är i stort sett ersatta av olika slags maskiner. Allt med hänvisning till att det blir billigare så. Och ingen, jag säger INGEN har lyckats svara på min envisa fråga: Billigare för VEM? Naturligtvis för dem som redan har häcken full av pengar och vill ha ännu mer. Framför allt de parasiter i samhällskroppen som lever av att spekulera i aktier. Folk som ägnar sig åt hederligt arbete och samtidigt finner ett nöje i att spela bingo på börsen må vara förlåtna - det är inte dem jag är ute efter. Pengar finns så det räcker åt alla, men de är dåligt fördelade. Själv har jag inget intresse av mer pengar än att jag klarar hyran, maten och lite, lite till. Så den som tror att dessa rader skrivs av avund är ute och cyklar. Jag kan ju för allt i världen inte bli mer än mätt! Vad är poängen med att stjäla arbetsmöjligheter från unga och andra som inte har hög utbildning för att sedan kasta över dem bidrag för att utföra meningslösa sysslor i "åtgärder"? Och vem har sagt att enkla jobb inte kan vara utvecklande? Och mantrat om att konsumera sig ut ur kriser är lika uttjatat som det är verkningslöst. Väl medveten om att många tror att det inte är ett mantra utan sanning är det i första hand kravet på mig som medborgare som får mig att gå i taket, liksom den moraliserande tonen. Om jag nu nöjer mig med att konsumera den mat jag behöver för att inte svälta ihjäl, betala min hyra för att ha tak över huvudet och slita på de kläder jag har tills jag faktiskt MÅSTE köpa nya - ska jag då känna dåligt samvete för att inte hjälpa upp konjunkturen? Nej - för det första vägrar jag det där dåliga samvetet. För det andra vet jag att det i verkligheten inte fungerar så. Den kris vi lever i är kapitalismens kris. Och kapitalismen bygger på ständig tillväxt. Det enda i naturen jag känner till som växer oavbrutet är cancer. Men de som har makten vill trumma i oss alla att tillväxt är svaret på allt. Patienten saknar alltså sjukdomsinsikt och när bara cancersvulsten än mer. Avslutar med ett citat från en av Buffy Sainte-Maries låtar: "It ain´t money that makes the world go round, that´s only temporary confusion." När jag hörde henne sjunga den live i Lund på 80-talet påpekade hon en rent banal sanning innan hon räknade in låten: Hur många miljarder år har jorden snurrat utan pengar?