Ord och handling

I den röra som uppstått i svensk politik breder dimridåer så lätt ut sig. I form av ord. Med en laddning de egentligen inte förtjänar eftersom de är bristfälligt definierade. SD har släppt masken av anständighet genom Björn Söders tal om vem som är svensk. Den nationalistiska ideologin som länge dolts under dimridåer av en föregiven omsorg om att invandringen kostar så mycket framstår nu i öppen dager. Den har visserligen funnits där hela tiden för den som orkat titta efter. Tydligast när man har ställt invandringens kostnader mot "våra egna" svaga grupper för att fiska röster bland dem. Men nationalismen som ideologi är förkastlig i sig själv i vilken form den än uppträder eftersom den har både dåligt fundament och för tankarna till ett trettiotal som många hoppades var förpassat till historiens skräpkammare. Men är den andra sidans ord så mycket bättre egentligen? "Demokrati" är ju om man ska följa Churchill inget annat än den minst dåliga styrelseformen för ett samhälle - den har inget värde i sig själv. Men det hävdar många. "Allas lika värde" är ju inte svårt att ställa upp på - åtminstone med läpparnas bekännelse. Men lever vi efter den devisen? Och vem ger värdet? Det är där skon klämmer. En sekulariserad värld känner endast människan själv som måttstocken för alla värden, och det är vad som skapat så mycket av eländet här i världen. För vi har gjort oss oberoende av den Gud som skapat allt till sin egen och vår glädje. Det skedde redan i och med syndafallet och ingen av oss kommer undan dess konsekvenser - ingen enda. Läser just nu en bok om Simeon den nye teologen som levde för tusen år sedan och av ortodoxa Kyrkan hyllas som sen kyrkofader. Redan hos honom kan man hitta en analys av det skapelse-missbruk som han då knappast kunde ana vår tids eskalerande konsekvenser av. Och alltsammans har sin rot i att människan själv vill vara herre på täppan, dyrka själva skapelsen istället för dess skapare. Det leder till både girighet, avund och fåfänga - alla tre dödssynder som är ett signum för vår tid i vår del av världen. Och istället för att handla och göra något åt saken på riktigt slänger vi ur oss en massa ord som bara skapar nya dimridåer.