Förutsägbart

Aktuellt i SvT, fredag kväll. En "debatt" mellan en AB-journalist och en representant för tankesmedjan Timbro kring de stigande inkomstskillnaderna. Naturligtvis förutsägbart och därmed totalt ointressant. När ska vi slippa ytligheten och dessa riggade pratstunder som inte förtjänar att kallas debatter? AB-journalisten fast i tron på att politiken ensam kan lösa ett problem som för alla är uppenbart. Timbrotjejen lika fast i en förenklad världsbild där det är "bra med stora inkomstskillnader". Lite motvilligt fascinerad blir jag av vad som är möjligt i vår tid. Som att t ex helt oskrymtat sjunga egoismens och girighetens lov utan att på allvar bli motsagd, för det gjorde den unga damen från Timbro. Sjöng girighetens lov alltså. Hennes främsta argument för att prisa den svenska situationen tycktes vara att vi har mycket lägre inkomstskillnader än åtskilliga andra, jämförbara länder. Och hon skäms inte ett ögonblick för sin instängdhet i en politik som sänker skatterna för oss som inte behöver dem och lämnar åtskilliga efter i armod. Min fascination är samtidigt ett förtvivlans vrål. Det tycks som om gamle Gösta Bohmans försök att få bort ordet solidaritet ur vårt språk till en del har lyckats. Och jag fortsätter att skämmas för att vara svensk så länge damer av denna sort får babbla på i sina roller utan att på allvar bli motsagda. Det är helt enkelt ett hot mot demokratin....