måndag 16 september 2013
Kallelser?
Efter kyrkovalet har jag uppfyllts av oro, kamplust, vrede och inte minst ett knippe frågor. Som döpta är vi alla kallade att arbeta för Guds rikes utbredande i tiden i väntan på Jesu återkomst. Enligt Luther har vi alla flera olika kallelser, och många av dem handlar om förhållandet till vår nästa och den värld vi är satta att förvalta. I förhållande till det har jag en del frågor som jag gärna tar emot svar på från dem som känner sig träffade. Var vi verkligen kallade att driva en valkampanj på världens vis med smutskastning av varandra - hur svarar det mot Jesu bön för att vi alla ska bli ett? Var en del av dem som sökte vårt förtroende verkligen kallade till att med utdefinierande och konfliktsökande ord som "homofob", "kvinnohatare", "elitkyrka" och "bakåtsträvare" misstänkliggöra alla som inte helt och hållet tänkte som de själva? Hör verkligen allmänpolitiska floskler som "öppenhet", "tolerans" m. m. verkligen hemma i en Kyrka som är kallad att förverkliga ett Gudsrike i en gemenskap av syndare som av sin mästare uppmanas att älska sina fiender? Och även om SD helt uppenbart har fått alltsammans om bakfoten genom att hävda det fosterländska i Kyrkan - den världsvida Kyrkan är i sig just en sådan mångkulturell företeelse som de i sin allmänna politik vill motverka - så är de inte ensamma om att ha fått saker och ting om bakfoten. Alla partier vill ha kontroll och pressa sina egna agendor på Kyrkan i en tradition som har pågått i snart 1 700 år - minns att det var kejsaren som sammankallade det första konciliet år 325 - den världsliga makten ville ha kontroll över Kyrkan! Är vi verkligen kallade till att acceptera partikäbbel inom Guds Kyrka? Är det förmätet att med aposteln Paulus fråga om Kristus har blivit delad? Att detta sista enligt en insändare i Kyrkans tidning av en KD-politiker betecknas som gallimatias visar väl bara hur snedvridet alltsammans är? Och när ska sossarna och de andra som envisades med direktval till det s k kyrkomötet inse att de själva bär skulden till att deras eget hatobjekt - SD - kom in och fick en plattform? Har för övrigt Kristus kallat oss till att motverka rasism och främlingsfientlighet genom att rösta i ett kyrkoval? För att vara minst sagt sarkastisk tror jag att det behövs lite mer för att klara av den saken! Så svara mig nu - vänner och andra som läser detta - vänta inte i fyra år tills det är dags igen. För då försätter vi oss i samma elände igen. Och djävulen skrattar högt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag drev ingen kampanj (mer än uttalande av åsikter gällande partipolitik) så jag kan inte svara på dina frågor - bara hålla med dig.
SvaraRaderaJust detta att vilja prägla sin egen bild på Jesus istället för att låta sig präglas av hans bild står ut i ett särskilt ljus. SSUs och med andras dementier mm att Jesus var socialdemokrat eller skulle ha röstat på dem (tempusformen är intressant) och således hör hemma i "deras" stall är uppseendeväckande. Det är väl vi som ska följa honom och inte tvärtom!?
Det återstår att se om valsystemets "framgång" blir dess främsta kritiker.
Utan direktval hade SD antagligen inte kommit in i kyrkomötet och stiftfullmäktige. Har inte sett så många församlingar hittills där de fått mandat.'
SvaraRaderaEgentligen har väl kyrkan alltid kämpat mot inflytande från makten.
Hoppas det kommer att ändras så småningom i Svenska kyrkan. visserligen gick tex POSK och öppen kyrka starkt framåt men framgången för SD i kyrkomötet är deprimerande och mycket oroande. Jag betvivlar att den "vanlige aktive" i kyrkan röstar på SD. De finns säkert men utgör inte 6%.
Nu tror jag inte att en valkampanj utan inflytande av partipolitik per automatik skulle bli fri från smutskastning. Också om opolitiska grupper baserade på olika teologiska ståndpunkter skulle naturligtvis käbbla på ;)
Det teologiska käbblet lär vi dessvärre aldrig bli kvitt - vi är ju alla syndare. Mitt inlägg var mycket betingat av den fasaväckande insikten att jag själv i de diskussioner som fördes drogs med i stämningen. Ta det gärna som en slags offentlig bikt. Det hindrar inte att jag är extra oroad av SD:s framgångar - inte i första hand som teolog, utan som politisk varelse - allt de står och verkar för är tvärtemot det samhälle jag själv vill leva i. Men jag får det svårt när andra partier sätter sig på höga hästar och påstår att SD ensamma gör det som de allesammans håller på med. Men mest av allt önskar jag att vi som vill följa Kristus håller bönen och samtalet levande från och med nu ända fram till nästa valdag om fyra år för att inte trilla ner i samma hål igen. Tror mig aldrig ha sett en så smutsig valdebatt....
SvaraRadera