Att läsa

Har nu i sommartider ägnat en del fritid åt att läsa ikapp de senaste numren av tidskriften "Independent World Report". En engelskspråkig tidskrift baserad i Sverige och under redaktion av en poet från Bangla Desh som fått fristad hos oss. För den som vill hålla sig informerad om de brott mot yttrande- och åsiktsfriheten som begås världen över är det en guldgruva. Självklart är det oftast djupt deprimerande läsning. Men det som gör mig mest bestört är ändå att mycket av det jag inhämtar totalt lyser med sin frånvaro i tidningar, radio och TV som ändå når flertalet människor. Hur många vet till exempel att Bangla Desh idag är en av världens värsta diktaturer med tortyr som vardagsmat för alla som protesterar mot regimen? Men det är klart, Bangla Desh har ingen olja och inget strategiskt läge. I förbifarten får vi höra om årliga monsunregnskatastrofer och korruption. Ändå handlar det om ett land med åtskilliga miljoner människor som lider. Var finns alla självgoda moraliska megafoner i det här fallet? Bara ett enda exempel har jag härmed lämnat. Kolla mer på www.independentworldreport.com Det är värt besväret.

Senaste nytt

I afton meddelas att statministern och oppositionsledaren strålat samman på hemlig plats för att göra upp om nya spelregler för den kommande valrörelsen. I varje debatt ska alla få tala till punkt. Och det kan de göra eftersom inget misstänkliggörande av motståndarens avsikter kommer att förekomma. Alla kommer att vara överens om att tro varandra om att vilja det bästa för samhället och dess medborgare. Olika åsikter kan förekomma om vägen till ett bättre samhälle - därför får vi som inte är politikst aktiva chansen att rösta på det eller de alternativ vi tror kan gynna flertalet utan att de som eventuellt måste sitta emellan ska råka alltför illa ut. Men har också kommit överens om att sluta ljuga om att det inte finns pengar till sjukvård och skolor. Man ska gemensamt starta en stor kultursatsning där ALLA - gammal som ung likaväl som de mitt i livet - ska få möjlighet att upptäcka vad deras personliga bidrag till en bättre värld kan bestå i. Migrationsverket läggs ned eftersom hela dess personal har kompremetterat sig tillräckligt genom upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna. Istället ska...

Och där vaknade jag. Men jag gillade drömmen.

Välkomna till sandlådan!

Lyssnade just på Studio 1 och redaktörer för Aftonbladet och Expressen samt förre pressombudsmannen. En hemsk misstanke slår mig. En avgående minister kritiserar kvällspressen under en presskonferens. Kvällspressen ger igen genom att bygga upp en perfekt koreograferad ryktesvåg. Hoppas för Guds skull att det inte är på det viset - men om så vore: När ska journalister, politiker och andra växa ur koltåldern, leta sig upp ur sandlådan och börja bete sig som vuxna, kärleksfulla människor? Jag har inget att säga i sakfrågan eftersom jag vet för lite. Dessutom angår det inte mig. Men jag förväntar mig anständigt beteende av dem som levererar nyheter till mig. Anar att jag begär för mycket. För övrigt läser jag aldrig vare sig Aftonbladet eller Expressen av skäl jag kan återkomma till ifall någon undrar.

Så var det dags igen

Den första "affären" i förpostfäktningarna inför valrörelsen väcker allmän moralpanik och opinionsundersökningar haglar över oss om "förtroendet för Reinfelt efter Littorin-affären". Alltså är det dags igen. För allt utom politik och visioner för hur Sverige ska ledas efter valet senare i höst. Väl medveten om att jag med dessa rader blir en av alla dem som hänger på har jag ändå ett annat syfte. Vem kan över huvud taget hysa någon som helst tillit till någon enda politiker i dessa dagar? På ytan ser de ut att dingla i trådar som manövreras av media, lobbyister och minst ett tjog mer eller mindre seriösa opinionsinstitut. De får alltså aldrig chansen att tala om vad de egentligen vill. Om vi då undantar de populistiska utspelen av diverse löften som ska ge tusentals jobb och bla bla bla... Från höger till vänster är de alla av samma ull. Framför allt eftersom höger-vänster-skalan genomgått någon slags härdsmälta och blivit en oaptitlig degklump i mitten. Bakom kulisserna misstänker jag de verkliga makthavarna, storfinansen, som ser till att blickarna är vända mot de pajasfigurer som så gärna vill befolka riksdagen. "The show must go on".
Gåtfullt ändå hur man försöker mörka ett påstått brott för att skydda sina barn. Efter allt som hänt de senaste dagarna är det ju just de barnen som får betala med ett omätbart lidande för åratal framåt. För mig är det en moralisk ynkedom av värsta slag. Och dessutom, som sagt, lyser politiken med sin frånvaro.
Betyder detta att jag inte kommer att rösta? Ack om det vore så väl. Jag röstar MOT dem jag tycker är värst. Men de som får min röst ska inte tro att jag alls röstar FÖR dem. För mig handlar det om demokratisk värnplikt. För skulle Sverigedemokraterna komma in i riksdagen vill jag inte vara en av de skyldiga till att det blir så.