tisdag 30 december 2014

Levande människor, tack!

Ytterst motvilligt gick jag till mitt lokala bankkontor idag. Jag är så gammalmodig att jag vägrar internetbanken. Dessutom konservativ i meningen att jag har mina bankaffärer kvar i Ölands bank eftersom jag känner personalen där så väl. Lite bökigt är det eftersom jag bor mer än 40 mil därifrån numera. Och trist är det att de är kopplade till en av de fyra stora vilket betyder att jag är hänvisad till deras kontor här på orten. En bank som inte hanterar kontanter, som tvingar oss som kommer in att vänta en halvtimme på att få genomföra en enkel transaktion, som inte kan ge ett saldo om jag nu är dum nog att begära det - det är ingen bank! Nu hör jag alla ekonominissar ropa i kör att det är nödvändigt med dessa inskränkningar av ekonomiska skäl. Och som vanligt är det påståendet kvalificerat skitprat. Vi tar det från början: Ordet ekonomi kommer av det grekiska ordet "oikonomia" som ordagrant översatt betyder "hushållning" och INGET ANNAT! Pengar har väl två historiska rottrådar av betydelse. Den ena var att kungar slog mynt som en del i sin maktutövning. Den andra var en rent praktisk idé för att vi skulle slippa ägna oss åt ren byteshandel. Ett hjälpmedel för att underlätta livet helt enkelt. Men så är det inte längre. I dessa yttersta dagar har pengar blivit ett självändamål. Och i slutna moduler på företag och finansdepartement världen runt sitter vår tids överstepräster - ekonomerna, med sina diagram och kurvor för att hålla koll på vinster och möjliga åtstramningar. De ser inte hur kallt och opersonligt allting har blivit människor emellan eftersom det inte går att diagramföra. En del av dessa figurer belönas med ett pris till Alfred Nobels minne vilket är ett hån mot både vetenskapen och litteraturen. Den enda vinsten som räknas i mitt eget liv är möten med levande människor av kött och blod. Och ibland undrar jag i mitt stilla sinne om dessa ljusskygga individer vid sina datorskärmar med diagram ens ser sig själva som levande människor....

måndag 29 december 2014

Ord och handling

I den röra som uppstått i svensk politik breder dimridåer så lätt ut sig. I form av ord. Med en laddning de egentligen inte förtjänar eftersom de är bristfälligt definierade. SD har släppt masken av anständighet genom Björn Söders tal om vem som är svensk. Den nationalistiska ideologin som länge dolts under dimridåer av en föregiven omsorg om att invandringen kostar så mycket framstår nu i öppen dager. Den har visserligen funnits där hela tiden för den som orkat titta efter. Tydligast när man har ställt invandringens kostnader mot "våra egna" svaga grupper för att fiska röster bland dem. Men nationalismen som ideologi är förkastlig i sig själv i vilken form den än uppträder eftersom den har både dåligt fundament och för tankarna till ett trettiotal som många hoppades var förpassat till historiens skräpkammare. Men är den andra sidans ord så mycket bättre egentligen? "Demokrati" är ju om man ska följa Churchill inget annat än den minst dåliga styrelseformen för ett samhälle - den har inget värde i sig själv. Men det hävdar många. "Allas lika värde" är ju inte svårt att ställa upp på - åtminstone med läpparnas bekännelse. Men lever vi efter den devisen? Och vem ger värdet? Det är där skon klämmer. En sekulariserad värld känner endast människan själv som måttstocken för alla värden, och det är vad som skapat så mycket av eländet här i världen. För vi har gjort oss oberoende av den Gud som skapat allt till sin egen och vår glädje. Det skedde redan i och med syndafallet och ingen av oss kommer undan dess konsekvenser - ingen enda. Läser just nu en bok om Simeon den nye teologen som levde för tusen år sedan och av ortodoxa Kyrkan hyllas som sen kyrkofader. Redan hos honom kan man hitta en analys av det skapelse-missbruk som han då knappast kunde ana vår tids eskalerande konsekvenser av. Och alltsammans har sin rot i att människan själv vill vara herre på täppan, dyrka själva skapelsen istället för dess skapare. Det leder till både girighet, avund och fåfänga - alla tre dödssynder som är ett signum för vår tid i vår del av världen. Och istället för att handla och göra något åt saken på riktigt slänger vi ur oss en massa ord som bara skapar nya dimridåer.