Etapp 1 i mål!

Med hänvisning till mitt förra inlägg kan jag inte låta bli att ge ännu en rapport från skrivarverkstaden i Ösmo. Kan avslöja så mycket om den roman som just nu växer fram att den är tänkt att bestå av tre delar. Och nu är första utkastet till del 1 färdigt! En som inte är införstådd med skrivandets processer och olika hinder på dess väg kanske då uppmuntrande vill gratulera mig till att jag gått en tredjedel av vägen. Ja - tänk om det vore så enkelt! Karaktärerna har utvecklats medan jag skriver. En del som skrevs i början går inte ihop med det som har kommit nu i slutet när allting har lossnat på allvar. Så det är inga tre etapper det handlar om, snarare minst trettio! Dessutom är delar av berättelsen placerade i historiska miljöer vilket kräver åtskilligt av efterforskningar. En del hade jag läst in mig på innan inspirationen grep fatt i mig - och nu har jag upptäckt kunskapsluckor som måste fyllas och i sin tur kan kräva omskrivningar, strykningar och tillägg. Men nu går skrivaren varm - innan del 2 får börja gro blir det pappersmanus och rödpenna i soffan innan återgången till datorn och genomförandet av rättningar och ändringar. En sak vet jag säkert: Mina fingrar dansar fort över tangenterna, och de rena skrivfelen är säkert legio. Men de ska rättas till nu. Och i två veckor har jag skrivit under sena kvällar eftersom jag inte har semester längre, utan stortrivs med att vara igång i Ösmo-Torö församling. God fortsättning på sommaren!

Koncentration

Här skriver jag då och då för närvarande. Inte för att det saknas ämnen och företeelser att blogga om, utan för att jag håller på med annat. De senaste två veckorna har mitt nya romanprojekt lyft. Samtidigt ska jag ge intervjuer och föredrag om min nyligen publicerade bok - "Innan tuppen gal". Det går lite i kors i skallen om jag ska vara ärlig. Jag är i och för sig väldigt nöjd med min publicerade roman, men den hade legat färdigskriven i två år när det blev läge att ge ut den. Och i sista korrekturläsningsvändan var jag färdig att spy på min egen text. Men nu skriver jag alltså på något nytt, och det är bara en liten, liten krets som får veta något om innehållet än så länge. Men texten lämnar mig ingen ro eftersom den är i vardande, och då blir det lite svårare att hålla bloggandet igång. Ändå känner jag för att berätta om en intressant korsbefruktning som jag blivit delaktig i de senaste dagarna. Jag hade kört fast i texten och satte på en platta med Bob Dylan medan jag tog paus. Och jag tackar Gud för att jag inte släckte ner datorn under pausen! För plötsligt lossnade allt. Nu sätter jag på en Dylanplatta och texten bara rinner ur mig. När jag började skriva detta inlägg gick de sista minuterna av "Desolation row" i högtalarna... på det här sättet lär jag väl lyssna igenom alla Dylanplattorna innan romanens första utkast är i mål - för det är ett stort projekt den här gången. Kanske läge att dedicera alltihop till hr Dylan när det är färdigt. Och tacka för hjälpen....

Obehaglig sanning

Kunskapskanalen har just visat en dokumentär om sex och äktenskap i mullornas Iran. Med hänvisning till fatwor och traditioner kan ett par där ingå tillfälliga äktenskap på t ex en halvtimme. Att mannen redan är gift innebär inget hinder eftersom han kan ha upp till fyra fasta fruar och hundratals tidsbegränsade och tillfälliga äktenskap om han vill. Enligt de mansgrisiga mullor som intervjuades var detta ett effektivt sätt att hindra all prostitution i Iran. Det faktum att mannen betalar för detta tillfälliga arrangemang gör att det i mina ögon är precis detsamma som prostitution och mullorna blir alltså ingenting annat än ynkliga hycklare som är väldigt noga med att tvätta sig enligt alla föreskrifter när de går in i moskén för att be. Den kvinnosyn de ger uttryck för i åtskilliga yttranden i filmen är skrämmande i all sin vidrighet. Dessutom vet jag från annan källa att åtta- och nioåriga flickor gifts bort i både Iran och åtskilliga arabländer. Om detta ingår i lagstiftningen har vi alltså att göra med lagligt pedofilbeteende och inget annat. Jag försöker vara tolerant, men min tolerans når en oöverstiglig gräns vid dessa fenomen. Det handlar inte bara om värderingar - det handlar om en s k kultur som dessa snuskiga mullor hävdar är enligt Guds vilja. Om dessa rader når längre än mina krior brukar göra lär jag väl bli kallad för islamofob, men då är man ute i ogjort väder. Jag har haft kärleksfulla dialoger med äkta, gudfruktiga muslimer som aldrig ingått ett tillfälligt äktenskap eller hyser en absurd uppfattning om att mannen måste få leva ut sin sexualitet medan en kvinna som gör likadant riskerar att bli stenad eller hängd. Den som går med på att en nioårig flicka gifts bort med en vuxen man är pedofil, eller medverkar till att ett sådant brott begås. I Sverige döms sådana kryp i regel till sluten psykiatrisk vård. Enligt min enkla åsikt borde de dessutom bli kemiskt kastrerade. Punkt slut.

Skönheten om hörnet

Det är sista veckan av min semester och jag börjar känna mig precis så utvilad som väl avsikten är. Spenderar veckan hemma, sover så länge jag vill och gör vad som faller mig in. Ikväll, till exempel, tog jag en promenad med min älskade ner till sjön Muskan som i praktiken ligger bara några steg från vårt bostadsområde. Det är varmt och vindstilla. Vi satte oss på en udde som består av en ganska hög bergklack och såg stupet och träden som utgör strand på andra sidan sjön spegla sig så vackert i den näst intill spegelblanka vattenytan. Jag har bott på Södertörn i snart ett och ett halvt år utan att dessförinnan ha någon relation alls till omgivningarna här. Och jag känner mig riktigt hemma. Skogarna och sjöarna påminner mig om mitt älskade Småland där jag föddes för mer än ett halvsekel sedan. Det som jag i min barn- och ungdom uppfattade som det enda vackra i hela världen eftersom jag obarmhärigt hade ryckts därifrån till Lidingö i och med min pappas plötsliga och oväntade bortgång. Men sommarloven i Småland höll mina vackra minnen vid liv, och långt upp i vuxen ålder ville jag till varje pris tillbaka. Men livet blir ju inte alltid som vi tänkt och planerat. Skönheten och ron finns nära också här och jag får allt svårare att förstå den hysteriska jakten på nya uplevelser i allt mer avlägsna och exotiska resmål. En välsignad sommarkväll på gångavstånd från bostaden känns som en ovärderlig lyx mitt i all strävan. Lisa Nilsson sjöng att hon hade himlen runt hörnet, men det påståendet vill jag knappast jäva eftersom Jesus säger att Guds rike finns inom oss. Men skönheten finns runt hörnet, och det är gott nog så länge vi går på denna jord....